Jag lever.

Igår morse hamnade jag i en sån där situation då man verkligen önskar att man haft sällskap. Gick över järnvägen påväg till skolan och eftersom det var kallt var det frost på rälsen - halt. En bra dag som jag hade lyckades jag naturligtvis halka till på rälsen och som i slow-motion dimpa rakt ned i marken. En klassisk serietidningsamling måste jag nog säga att det var. Kravlade mig upp så fort som möjligt då jag turligt nog inte gjort illa mig och.. hej.. vinkade till min granne som självklart cyklade förbi. Timingen är allt.

Nu ska jag städa och försöka bocka av lite mer på min omöjligt långa Att göra-lista som bara blir längre och längre.