Jag lever.

Jag spelar i en blåsorkester. En blåsorkester för amatörer i den ganska lilla staden jag bor i vilket leder till at det förstås är en väldig skillnad på kompetensen. Därför kom jag idag under repetitionen fram till en sak: Vår dirigent måste vara en av världens mest positiva personer! Denna tes stödjer jag på uttalanden som "okej det var bra men nu försöker vi alla börja samtidigt" eller som idag  "ja det är lite knepigt men det är ju bra med, eh, träning".  Man kan ju inte annat än beundra mannen. Dagens eloge går därför till blåsorkesterns dirigent och må han förbli så länge till.