Jag lever.

Jag älskar såna där dagar när man vaknar kl 12, blir serverad frukost, tittar på film fortfarande iklädd och leggings samt gårdagens frisyr och slappar i soffan med trevliga vänner. Är det med tre killar man gör detta kan det ibland bli lite manligt som brottningsmatch framför kylskåpet och liknande men det är sånt man får ta. Det kan de vara värda min vänner. Frågan är ju däremot varför dagen går så fort när man softar så skönt men alltid annars är så lång när man är effektiv men uttråkad. Kanske The Illusionist som vi precis såg hade rätt. Tiden kanske faktiskt går fortare när man har det bra. Allt är ju relativt, eller? Jag har ju till exempel inte ens hunnit byta om än.