Jag lever.

Alla har vi såna där historier man berättar om och om igen och som de man umgås med ofta hört tusen gånger. Tänk vilken tur det är att vi ibland får nya såna! Vore väldigt tråkigt om alla bara hade ett roligt tillfälle i sitt liv att se tillbaka på. Själv har jag nämligen rätt många. Som när jag var liten och mamma glömde at jag slutade tidigare. Jag letade så efter henne att jag råkade låsa mig själv ute och fick gå till faster iklädd t-shirt, tights och strumpor i slutet på vintern. på vägen blev jag däremot upplockad av en brandbil som körde mig till polisen. Där ringde de efter mamma som lämpligt nog hela tiden befunnit sig hemma hos min faster (jag kanske är synsk!) men jag vägrade åka med henne hem och missa polisbilen. På köpet fick jag min nalle Hugo som fortfarande sover i min säng även om han allt som oftast ligger fastklämd mellan sängen och väggen. Tur kanske att inte alla ens livserfarenheter är så dramatiska.

Och nej, min mamma har aldrig glömt mig sen dess. :)