Jag lever.

I helgen var jag och J ute i skogen med hans små scouter. Fredagen bärjade med att vi gick vilse och runt i en cirkel i ca två och en halvtimme. Spännande tyckte de små liven. Sen frös vi ihjäl i våra sovsäckar på natten och på morgonen tog det dem två timmar att laga frukost. Sen gick vi, igen, i en vid cirkel i ca två timmar en sträcka som bara behövt ta ca 10 minuter om vi valt rätt väg. Det berättade vi aldrig för scuterna. Vid lunchen började det regna! Sen regnade det resten av kvällen. Barnen var blöta och grät och jag har nog aldrig varit så otroligt peppande och självförsakande i hela mitt liv. Men det är ändå nån sorts tillfredställelse i att se ett barn som nyss stod och grät senare sitta och skratta för att man tagit sig lite tid. Det slutade med att vi åkte tillbaka och sov inomhus.
Ingenting gick enligt planerna - men sjukt kul hade vi! :)