Att slappna av
Tillfälligheterna som gör livet lite roligare
Trots allt har jag ändå vänner...
- J. Hansson
I fredags hade jag och J höstpicknik i regnet i skogen. Det var kanske lite udda men mysigt.
Rumpskak och armsvävningar
Idag var jag på mitt första pass afrikansk dans eller afrogympa. Det var otroligt roligt och precis lagom roligt. tror att jag kanske äntligen hittat en bra träningsform jag kan hålla mig till en längre tid. MItt problem brukar annars vara att jag tröttnar alldeles för fort. Antagligen ganska vanligt... Vad väldigt många som precis som jag tyckt att afrogympa lät roligt för det var helt proppfullt av damer i alla åldrar. Inte en enda kille däremot. Gympapass överlag tenderar väl tyvärr att vara ganska kvinnodominerade. Men som sagt, ett hett tips från mig och jag är ganska säker på att jag, S och min mor kommer vara där nästa vecka igen. :)
"You can not find peace by avoiding life."
- Ur filmen The Others
G - som i gemenskap med råttor
Igår var jag och J inne i stan och såg G - som i gemenskap på stadsmuseéts vägg. När man satt där bland råttorna, ja det kom faktiskt en råtta springande mot oss där va satt i trappen, var det inte svårt att vara tacksam för att man inte levde i 80-talets Stockholm. Det är bara att hoppas att alla var otroligt dåliga skådespelare med fånigt tillgjorda dialekter för annars måste det ha varit en ganska stel gemenskap. Däremot måste man ge en eloge till tidens avslappnade syn på homosexualtitet då en av huvudpersonernas mammor kommenterade sonens val att åka på semester tillsammans med en pojkvän: "Åk med Mia istället, det skulle vara både naturligare och roligare". Välj själv men såhär tycker jag, mer av den inställningen vill vi ha!
För övrigt var det en bra film, synd bara på råttorna och kylan som gjorde att man ville att den skulle ta slut fort.
En milstolpe i livet
Jag och min kära vän och granne S delar en svaghet: vi älskar båda att fly verkligheten i fåniga serier. Och med fåniga menar jag underbart romantiska, dramatiska och roliga serier förstås. I början av den här veckan hände dessvärre en sorglig sak: vi såg sista avsnittet av Sex and the City som många månader varit vå ständiga följeslagare. Idag var därför en mycket viktig dag. Vi började nämligen på en helt ny serie, The OC. Inte sett den alls förut men den verkar helt klart uppfylla alla krav man kan ha. Killar, pengar, olyckor, skandaler och kärlek. Det kommer att bli en bra höst... Det finns ju nämligen inget bättre än att följa någon annans liv om man är lite trött på sitt eget. Något som är ganska vanligt att det händer när treminen väl kommer igång tyvärr.
Någon har missat en chans att bli snuskigt rik
Hamnade i alla fall framför TV:n och "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Helt otroligt hur sjukt mycket man kan skratta åt en film där man kan gissa sig till precis vad som ska hända i varje situation. Lika underhållande varje gång. Tänk så rik den manusförfattare som skrev den första romantiska komedin kunnat vara om han tagit patent på konceptetet: Pojke och flicka blir kära, blir osams, inser att de alltid älskat varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Ett enkelt koncept som håller!
Undersökningen fortsätter
I övrigt var det en fantastiskt bra kväll som jag kommer minnas länge. Tack hörrni! :)
Förberedelserna är igång
Förhoppningsvis innebär sommar även lite mer uppdateringar här i bloggen för min del. Och blir det inte så har jag väl något annat roligt för mig. :)
SÄLEN NÄSTA
SÄLEN NÄSTA
SÄLEN NÄSTA
DEN STORA DAGEN
Konsten att glädja sig åt andra
Lillebror: JAAAAAAA! Får jag följa med?
Det finns mycket man kan lära sig av barn. Till exempel att glädja sig åt andra. För varför skulle man inte bli glad när någon annan ska få göra något kul? Om man själv dessutom får vara med är ju en extra bonus!
Att se saker ur olika perspektiv
Lillebror fyller 3 imorgon så idag blir det kalas. En viktig sak förstås och därmed inte helt utan orosmoment som störde när han skulle sova igår kväll.
Lillebror: Mamma, tänk om det kommer en krokodil på kalaset. Vad gör vi då?
Mamma: Ja jag får väl ställa mig i dörren och stoppa den.
Lillebror: Men tänk om den går under dig då!
Tänk att man kan se på en fråga ur så olika perspektiv. Inte tvivlade ungen en sekund på att mamma skulle kunna stoppa den stora farliga krokdilen, sä länge den inte var liten smart och kröp under. Själv kanske jag skulle sett andra värre problem med krokodilscenariot. Kanske vi alla ser olika problem i samma situationer bara det att vi inte uttrycker dem lika självklart?
För att förstå bredden av ett problem kanske man ibland måste tänka sig in i en annan situation..
Med en positiv attityd klarar man det mesta
Varför krångla till självklara saker?
Jag: Gullis, vad skulle du säga om jag åt upp dig nu?
Lillebror: Ingenting.
Dum fråga? Ja antagligen.
Älskar du mig? Ja!! Dum fråga? Kanske...
Och ja, min kära lillebror kommer säkert få gå hos psykologisk hela sitt vuxna liv efter att ha blivit kallad Gullis under hela uppväxten men det är sånt man får ta. ;)
Man vet inte alltid hur fel man har
Pappa: Vad gör ni?
Lillebror: Vi hal en glotta sel du väl.
Pappa: Har ni en glotta?
Lillebror: Neeeej, en GLOTTA! Du kan ju inte säga.
Man är inte alltid medveten om sina misstag. Och det gäller inte bara språkliga fel. Frågan är då bara, vem är det som ska berätta det för en?
Lördagstipset!
Om du tycker om att läsa min blogg tycker jag du ska läsa den här som jag och några vänner skriver. Om du däremot inte tycker om att läsa min blogg kan du också läsa den här bloggen för där är det dessutom en massa andra som skriver.
Tomrummet är fyllt
Aja.. nu ska det väl bli lite plugg i alla fall. Det är ändå en fördel att komma förberedd till prov.