Jag lever.

.. men det finns ju värre saker som kan hända än att den ena av ens två lektioner innan höstlovet är inställd. Så om en lektion är det alltså dags för det underbara. Jag längtar!! Fast jag måste säga att vännerna kommer saknas då de gör både det ena och det andra som åker till Frankrike och andra knäppa saker... och sen är ju inte jag hemma heller. Menmen.. jag får det nog bra ändå blir både In Flames och Takida (som jag tydligen borde hört men itne har nån aning om hur de låter...). Lite shopping blir det nog också. Kanske dags för julklappar?? Och så film förstås! vad annars har man höstlov till? Kram/

Imorgon packar jag ned alla mina grejer i lådor. På lördag åker jag till Stockholm. På onsdag går jag på In Flames. På torsdag firar jag J:s födelsedag. På fredag kommer jag hem. På lördag packar jag mer saker. Och på söndag flyttar jag!

Nu kretsar allt kring det stunande höslovet. Snart snart snart.. helgens konserter gick bra.. proven jag gjort har gått bra de flesta.. lärarna är lite lugnare än valigt innan prov.. husförsäljningen verkar gå i lås och det är bara tre skoldagar kvar så varför skulle man tänka på nåt annat än lovet? Ska bli så otroligt skönt. Har inte varit ledig en vecka här hemma på väldigt vädligt länga så jag ska bara njuta. Njuta tillsammans med J mest.

Men innan dess blir det först imorgon då jag sjunger med kören, målar och kanske bowlar. En torsdag då jag spelar piano och kanske försöker få lite plugg avklarat så det inte måste göra på lovet och en fredag då jag tänkt umgås med min familj innan det bär av till huvudstaden på lördag eller nåt sånt. Kram/

Vilket är orsaken till att jag knappt suttit här på hela veckan. Plugg och flytt.. fyller dagarna ganska bra måste jag säga.

Konsert med Blåsorkestern på lördag halv nio i Pingstkyrkan iaf. Kom! Och visning av vårt hus på dan..

Jag känner mig övergiven. Visst är det lite konstigt att man inte kan övertyga en känsla att försvinna? Jag vet iallafall mer än väl att jag egentligen inte alls är övergiven och ändå sitter jag här, övergiven. Med ett hus fyllt av en stor familj skulle man ju tro att det är den sista känslan som skulle komma men känslor kan man kanske inte resonera sig till. Som med tro tror jag. Det finns ingen som kan övertyga dig om att tro. Tro måste man känna själv. Det spelar ingen roll hur logiskt, eller totalt ologiskt, det du tror på är. Det är väl kanske det som är skillnad mellan att tro och veta.


Pannkakor till kvällsmat. Äntligen!

Jag måste erkänna nu. Varje dag tittar jag in på min egen blogg, bara för att kolla på den underbart vackra bilden på allén som J tagit åt mig (och kanske en liten aning åt sig själv men jag tar åt mig äran för att ha upptäckt den iaf). Man blir bara så glad av hur vackert det är. Glad glad glad! Titta på den du om du behöver muntras upp. :)

Och min lilla lillasyster tappad precis sin första tand. Hon kanske inte är så liten längre.

Igår morse hamnade jag i en sån där situation då man verkligen önskar att man haft sällskap. Gick över järnvägen påväg till skolan och eftersom det var kallt var det frost på rälsen - halt. En bra dag som jag hade lyckades jag naturligtvis halka till på rälsen och som i slow-motion dimpa rakt ned i marken. En klassisk serietidningsamling måste jag nog säga att det var. Kravlade mig upp så fort som möjligt då jag turligt nog inte gjort illa mig och.. hej.. vinkade till min granne som självklart cyklade förbi. Timingen är allt.

Nu ska jag städa och försöka bocka av lite mer på min omöjligt långa Att göra-lista som bara blir längre och längre.

Suck, jag har precis lagt ned massor av tid på en labrapport som kommer ge ett resultat som inte alls är värt besväret i slutändan. Känns för tillfället ganska värdelöst eftersom det betyder att jag slösat med massor av min fö tillfället dyrbara tid. Kvar idag är ju också städning av rummet samt tvättning av fönster. Varför känns det som att jag är expert på att slösa tid? Igår hann jag också bara med en av de två rapporter jag tänkt skriva på eftermiddagen. Så lång tid tar det ju verkligen inte. NU gäller det nog att skynda sig härifrån innan jag fastnar igen.

"jämvikter är i ett släkte för sig skulle man kunna säga, jag har nyss läst om det igen här och jag gillar dem inte"

för att citera min kloka vän S som för tillfället läser på Uppsala Universitet. Det är alltså vad jag och resten av mina klasskompisar i Kemi B knåpar med för tillfället. Mmm...

Jag kom precis fram till att jag tror allén, där bilden i förra inlägget är tagen, är en av mina favortiplatser på jorden. Man kanske skulle kunna säga at jag inte sett mycket men.. jag gillar att något så enkelt som solen som lyser genom lövern kan vara så otroligt vackert. Och snart bor jag nästan granne med härligheten...

Bild från Jesper.

Så vackert att det gör ont. Vem sa att man blir deprimerad av höst?

Veckan på gång igen efter en skön helg och för tillfället är det inte roligt. Måste skriva min fysiklabrapport men upptäckte förstås att jag glömt pappret i skolan. Varför varför varför? Jag som var så taggad (inte mycket alltså men lite) som man nånsin kan min bli inför att skriva labrapport. Nu kan man ju verkligen säga att jag tappat all motivation.

Men ikväll blir det bio med Batman. Vi kommer ju iallafall befinna oss i samma biograf han och jag. Han på duken och jag i en röd sammetssoffa. Soft tisdagkväll! :) Kram/

Historien om mitt liv/mintelefon fortsätter. För tillfället fungerar den alldeles utmärkt att ringa och skiska sms på, vilket ju är den huvudsakliga funktionen, men tyvärr går den inte att ladda och klockan står still. Att klockan står still kan ju i och för sig vara en bra ursäkt när jag är sen men... det här med att den inte laddas känns lite problematiskt. Kanske att det får bli en liten tur till reparatören för min lilla rosa älskling iallafall.

Mitt liv har uppstått, ett mirakel har skett. Tjohooo!

Jag älskar min telefon. Under detta dygn har jag insett att det finns ingen bättre.