Jag lever.

Igår morse ca 05.10 hade vi äntligen avslutat vårt verk: Att se alla sex Star Wars-filmerna i rad. I kronologisk ordning. Mycket mycket trevligt och lyckat. Men vad kan det annars bli med kombinationerna trevligt sällskap, bra film, godis chips, dricka pizza... och dåliga skämt. Vi var cirka 10 personer som trängde ihop hos i J:s vardagsrum i Sätra Brunn och varmt blev det men öppnade man fönstret nån gång mellan varje fim funkade det bra. :P Som sagt.. Star Wars-maraton 09 avklarat. Vad blir det nästa år? High-School Musical? ;)

Igår kväll baka jag och J semlor till resten av familjen. Gott!

Jag är nog allt som oftast en rätt försiktig person när det kommer till fysiska aktiviteter. Till exempel gillar jag inte sporter med mycket kroppskontakt och anledningen är att jag alltid är så otroligt rädd för att göra illa mig. Jag tror nämligen inte att jag någonsing gjort något värre en ett skrubbsår på knät eller liknande (att jämför med min bror som både brutit skallbenet och båda handlederna).
Nu däremot sitter jag här med en stukad fot efter en kväll i Möklintas pukabacke och helt ärligt var det inte så hemskt att göra illa sig som jag trodde. Men en liten läskig känsla va det ju när foten böjdes åt ett mycket ontaurligt håll och det brände till. Jag skrek och ja, det kom nog nån tår också men nu går det desto bättre. Gäller bara att ge sig av mot skolan lite tidigare imorgon bitti för det lär väl a lite längre tid att ta sig dit. :P

För övrigt vill jaga bara efter önskemål förtydliga att den person som trampade på min bettskena faktiskt inte alls är särskilt skyldig då jag faktiskt råkat tappa den på golvet. Hade naturligtvis känts mycket skönare om man haft någon annan att skylla på men nu är det tyvärr så att jag bara har min egen slarvighet att skylla.

Och slarvan ska snart sova. Inomhus. Mina knäppa syskon ska sova ute i snögrottan de byggt (och då menar jag 16- och 14-åringen, inte 6- och 2-åringen). Kallt för de. Men inte varmare för mig. Faktum är att det ju borde bli kallare när det blir färre personer inomhus som kan värma upp med kroppsvärmen... Hm det där var en typisk nu-har-du-pluggat-så-det-räcker-tanke.


"du är svår att leva utan
jag är svår att leva med
imorse hängde man Saddam i ett rep
jag har ingen skuld i det"
-Lars Winnerbäck

Jag tror jag har ett kroniskt problem som borde kallas något i stil med uppskjutningstendenser vad gäller skolarbete. Ärligt, vem vill plugga till ett biologiprov en studiedag? Inte jag! Vem måste plugga till ett biologiprov en studiedag? Jag! En mycket dålig kombination med andra ord.

Dagen börjad inte heller särskilt bra då jag gjorde av med 500 kronor på en bettskena före klockan 9 på morgonen. På tok för tidigt att göra av med pengar med tanke på att affärerna inte ens öppnat. Fast som smarte J sa, om man har som policy att bara göra av med pengar före klockan 10 kommer man ju tjäna väldigt mycket på det. Är väl möjligtvis om man shoppar på internet då som det inte skulle spela så stor roll. Tur att jag aldrig skulle komma på tanken att gå upp före 10 om jag inte var tvungen.

På eftermiddagen idag var jag duktig och ringde till tandläkaren för att min bettskena blev söndertrampad (inte av mig) för ett tag sen. Ganska bra gjort av mig tyckte jag men vad är tacken? Jo nu ska jag dit imorrn kl tjugo över åtta på min studiedag. Alltså måste jag gå upp typ fyra timmar tidigare än jag skulle gjort annars och sen sitta och vänta på tåget typ två timmar. Tråkigt tycker jag men... man ska ju vara tacksam att vi har något så lyxigt som tandvård. Jag ska tänka på barnen i Afrika imorgon bitti. Eller så kan jag tänka på hur jag ska straffa den som trampade på min bettskena som E föreslog. Chansen finns väl tyvärr att det lindrar mer än att tänka på de stackars barnen som inte ens har en säng att sova i. Hemsk tanke. Vad otroligt självisk man är!

Eftersom jag känner att jag är lite sen att kommentera säsongens ämne kommer alltså nu inlägget om: MELODIFESTIVALEN!

Det första jag skulle vilja klargöra är något som ligger nära mit hjärta. Nämligen att bra låtar hör inte hemma i meoldifestivalen överhuvudtaget. Vi ska vara tacksamma att det oftast är samma schalgerdängor som kommer år efter år för de tål att blev uttjatatde och förstörda. Det har nämligen redan skett för måååååånga år sen.

För det andra vill jag också säga att ja, melodifestvialen kanske är lite fånig men.. det är otroligt svenskt och ska bejakas. En av de första sakerna som någon frågade mig när jag var i USA, och då menar jag  första kvällen jag var där, var om jag brukade kolla på Eurovision Song Contest. Visst är det som sagt oftast rätt kassa låtar och när det väl gäller förlorar ju alltid Sverige men sanningen är ju ändå den att har man inte koll på melodifestivalen har man noll koll på populärkulturen överhuvudtaget den närmsta månaden. Men det är ju helt upp till en själv. Personligen tycker jag det är ett trevligt jippo, så länge det alltid är Alcazar och Linda Bengtzing som vinner. Om Hello Saferide ställer upp slutar jag titta!

Jag har precis för första gången i mitt liv gjort ett melodikryss - och det var faktiskt inte så svårt som man skulle kunna tro. Faktum är att det var riktigt roligt och nu vet jag lite mer om musikvärlden.
Den 20 febreuari kan man avnjuta resultatet på 60-talsfesten i Pingstkyrkan.

Anmälan till [email protected]

KOM! :)

Idag disskuterade vi fanatism och vad som framkallar fanatsim på samhällen. Personligen tror jag att alla har förutsättningar för att bli fanatiker men det är sedan miljön eller en omvälvande känslor som framkallar detta. Sen tror jag inte att alla blir fanatiker av samma händelser. I vår klass kom exemplet upp om en farmor som efter av att ha flytt under andra världskriget inte kunde höra talas om tyskar överhuvudtaget utan att bli upprörd medan en annan man på en dokumentär inte alls kände så trots att hela hans familj blivit dödad. Jag tror fortfarande den mannen skulle kunnat blivit fanatiker men av en annan händelse. Kanske var mannen kristen så han kunde förlåt de som gjort honom så illa men samtidigt då sitter han ju i riskzonen för att bli en religiös fanatiker. Med dets säger jag ju inte att det är bra att vara fanatiker utan det är ju nånting som i många fall leder till mycket ont. Men ett intressant ämne är det i alla fall. Varför blir man egentligen fanatiker?

Intressant är ju också att i diskussionen kanske vi alla var små minifanatiker som försökte övertyga varandra om att det faktiskt var vi som hade rätt...

Vår mycket lokala lokaltidning hade i måndagens nummer gjort ett mycket stort scoop. Alldeles utanför fönstret till deras redaktion, om man får dömma av bilderna, hade en Securitasvakt parkerat sin bil UTAN p-skiva. Hemskt förstås så tidiningen hade faktiskt gjort sig besväret och ringt till chefen på annan ort för att fråga omd eras vakter står över lagen. En, vad jag kan gissa, ganska förvirrad chef svarade väl något i stil med att han ju inte visste omständigheterna i just det här fallet men nej det gjorde de ju förstås inte. Frågan är väl tycker jag om man inte heller vill at vakten skyndar sig in om han fått ett larm än att han tar sig tid att sätta ut p-skivan. För personligen tyckte jag det var ganska uppenbart att det antagligen rörde sig om ett personligt misstag och inte någon sorts policy från företagets sida. Någon sa att det även är Securitas som har hand om p-vaktningen här i stan, det vore ju lit extra roligt om det är så. :P