Jag lever.

Det är lite sorgligt att alla mina tappra bloggförsök de senaste månaderna inte verkar ge något resultat. Just nu är det flytt och farväl som fyller huvudet vilket inte ger mycket utrymme för bloggande. Verkar som det får ligga lite på is här ett tag trots allt.. Jag återkommer när jag har lite vilja och inspiration vilket förhoppningsvis kommer hända då jag tycker väldigt mycket om den här bloggen. Kram kram

Nog för att jag lovat mig själv att detta inte skulle bli en blogg om vad jag gör om dagarna men inatt gör jag ett undantag då det är stora förändringar på gång. Har nu bestämt mig för att det blil Läkarprogrammet i Linköping till hösten. Med andra ord flytt om cirka tre veckor.. Blir lägenhet tillsammans med bästa K och förhoppningsvis också världens bästa S. Linköping, nu kommer vi!

Häromdagen köpte jag nya knallrosa sneakers och när jag betalade uttryckte kassörskan beundran för min goda smak. Det vill säga hon sa att hon tyckte de var snygga. Kul förstås men det är alltid lite jobbigt när kassörskan försöker vara vänlig på det sättet. Jag menar, om man inte tyckte att kassörskan själv hade särskilt snygg stil känns det ju lite sådär. Förra året köpte jag ett armband på Lindex och kassörskan som var 50+ sa att hon hade ett likadant. Fortfarande ett snyggt armband men frågan var ju ändå om hon hade ungdomlig stil eller om jag helt enkelt klär mig som om jag vore trettio år äldre.. Dilemma med andra ord.

Väckt av min fantastiska kollega J som sms:ade imorse:
-Hej. Visst är du ledig idag?
-Nja jag har en tur kl två..
-Fan. Jo asså jag hade glömt strumpor så jag lånade dina, heh hrm.. Meen då får vi lösa det. Ska leta efter ett par andra så fort jag kmr upp från första turen!
- Men det är lugnt, jag kan ta med nya. Det är väl mest synd om dig för de är nog inte så fräsha..
- Asså, det är lugnt, däremot så var de så korta att jag var tvungen att knycka långkallingarna oxå... Heh
- Jag har dubbla långkallingar i skåpet :P

Ibland blir man bara så glad av henne. :)