Jag lever.

Nu är jag hemma igen efter en jätteskön långhelg i fjällen. Bilder och lite annat kanske kommer senare om jag nån gång får tid... För tid är det inte gott om. Tur att sommarlovet börjar närma sig för framför liger några intensiva veckor med både prov, konserter och jobb. Då är det tur att man får ha såna här lediga sköna dagar ibland.

Blir dåligt med blogginlägg här fram till söndag (som om det inte varit det innan...) för ikväll bär det av upp till Sälen och lugnet i fjällen. Ha en skön ledighet! :)

Blir dåligt med blogginlägg här fram till söndag (som om det inte varit det innan...) för ikväll bär det av upp till Sälen och lugnet i fjällen. Ha en skön ledighet! :)

Blir dåligt med blogginlägg här fram till söndag (som om det inte varit det innan...) för ikväll bär det av upp till Sälen och lugnet i fjällen. Ha en skön ledighet! :)

I helgen har jag varit i hufvudstaden på trevligt besök hos J. Det är underskattad uppvilning bara att få kommer hemifrån ett tag. Hade faktiskt med mig lillasyster på sju år också och det är helt otroligrt vad fort barn får kompisar. Efter en fem minuters "stare out" var de sedan bästisar. Skönt att ha det så lätt! :)

KÖRKORT! Nu är det klart för idag fick jag högsta poängen i vuxenpoängsjakten: körkort! Lättnad är nog ett bra sätt att beskriva känslan. NU har jag faktiskt äntligen klarat av den där läskiga saken som kallas uppkörning. Det rosa kortet är mitt! :)

På måndag ska jag hålla en presentation om mitt år i USA på mitt gamla högstadium. Kan tyckas ganska enkelt men saken är den att det är rätt knepigt att tränga in 10 månader på ca 40 min. Det betyder att presentationen är ungefär 0,0001 procent av själva upplevelsen (NV-nörden tittar fram). Men det är ju inte ens det som är det största problemet. Det är ju nämligen: Vad är intressant för andra att veta? Ett ständigt dilemma som man ofta konfrontera i vardagen annars också men då snarare i en-en situationer. Nu är det massor med folk som antingen kommer bli jätteintresserade.. eller totalt avskräckta. Pressen känns stor... :P

Jag insåg idag att jag aldrig nämt min fantastiska matte-och fysiklärare i bloggen en enda gång. Skandal! Nämligen en person värd att nämnas. Hur många mattelärare finns det som är dyrkade av en hel klass. Det blir inte bättre än när I slänger ur sig saker som "det här är inte en flåsad katt" eller "den är alldeles rörd" när han menar rörig. Det är inte lätt med svenska och det kan man ju faktiskt förstå. Hur lyckas vi så bra egentligen? ;)

Jag ska för övrigt redan börja jobba på då klippan på jobbet blivit sjukskriven på grund av för mycket stress. Hoppas man inte själv går samma väg bara men det är ju bra med pengar!