Jag lever.

Nu blir det fjällen i några dagar framöver.

Inför mitt projekt som ska utföras med början imorgon satt jag nu och tittade på en sida om miljölöften. När jag kollade igenom listan upptäckte att det var väldigt få av dessa löften som jag skulle kunna avlägga för att vi redan gör allt detta i min familj. Vi har ingen bil, sopsorterar, äter vegetariskt, köper ekologiskt... Ändå skulle min livstil kräva 2 och ett halvt jordklot för att resurserna ska räcka till alla! Jag måste helt enkelt bo naken i en grotta i skogen. Det är så man blir lite rädd.

Apporpå rädd blev hoppade jag till så hemma hos L i söndags att hans soffa typ gick sönder. Sorry!

Det är ganska otroligt vilken anpassningsförmåga vi människor har. Jag har bott i det här huset i knappt ett år nu men det kändes knappt konstigt ens i början. Efter sommarlovet räcker det oftast med en dags skola så känns det som man aldrig varit borta. När jag hade varit i USA dröjde det bara någon vecka innan man fått tillbakla sin roll i familjen. Fast samtidigt ändras mycket man inte märker förrän det är för sent. Och då är det nästan omöjligt att anpassa sig!

Eftersom min hjärna varit lite skum idag har jag gjort massa konstiga saker som sorterat lådor, papper och våttorkat golvet i mitt rum. Den eviga frågan när man sorterar bland gamla grejer återkommer: Varför har jag inte sorterat bort det här tidigare? Man har så otroligt mycket skit. När trodde man att de skulle komma till användning? Massa små barnsliga burkar, självlysande stjärnor, spanska- och engelskastenciler från ettan, tuschpennor som inte fungerar... Kvar nu har jag i alla fall bara hästböckerna som någong gång i framtiden även dem ska åka ned i lådor och upp på vinden. För de vill jag nog kanske spara i alla fall..

"It wasn't only wickedness and scheming that made people unhappy, it was confusion and misunderstanding: above all, it was the failure to grasp the simple truth that other people are as real as you."
- Ur boken Atonement

När min kompis S fyllde 18 för inte så länge sen gav jag och J henne att hon köpt frukost till skolbarn i Bolivia. Igår berättade hon för mig att hon gillat presenten för att den fått henne att känna sig som en bra människa. Det måste ju nästan vara den bästa present jag nånsin gett bort. Känslan av att vara en bra människa. S är för övrigt en väldigt bra människa på många andra sätt också.

Men visst är det svårt att tänka sig in i att andra tänker och känner på samma sätt som du och jag?!? Det är ju faktiskt helt otroligt vad världen är fantastiskt med så många olika människor. :)

Ni vet den där känslan när allt man vill göra bara är att sova?  Efter att jag lagt mig halv sju imorse efter massa filmtittande hade knappt 5 timmar av den äckelkänslan. Jag tror att en far som sitter i telefonmöte kan kvala in på top 10 över mest sömnstörande moment. Tillsammans med att man är för varm/kall, kärleksproblem och skolångest. Med andra ord otroligt störande! :P

Lovets att-göra-lista:
- Förbereda allt inför projektet
- Skriva "Writings" till engelskan
- Fysik fysik fysik
- Matte
- PM till svenska nationella provet (?)
- Plugga till psykologiprovet

Är höstlov synonym för arbetsläger? Som belöning till mig själv har jag börjat prenumerera på Elle igen. :)

Man kanske inte skulle tro att första dagen på höstlovet när man gör högskoleprovet skulle bli en absolut toppendag. Men det blev den! Jag kan nämligen bli läkare efter att ha fått 1.8, en poäng under 1.9 men det är inget jag sörjer. Att en liten siffra kan göra en så glad är kanske ofattbart men JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA vad glad jag är.

"Jag är så lycklig att jag inte vet hur jag ska uttrycka min lycka" för att citera en söt J.

Jag har förresten höstlov! Något som lätt glöms bort i din långa att-göra-listan men lite sovmorgon och Tarantino ska jag väl få njuta av i alla fall. Imorgon börjar det med högskoleprovet... Tjohooo!
Har nog aldrig varit så otaggad på lov men det blir ju skönt att få massa skolarbete gjort. :)

På vägen hem från skolan brukar jag gå förbi ett dagis. Idag utspelades denna händelse:
Liten flicka 1: - Varför går du?
Liten flicka 2: - För att ni inte lyssnar på mig.
Liten flicka 1: Men det var ju bara en gång...
Liten flicka 2: Ni lyssnar aldrig på mig.
Liten flicka 1: Men jag vill gå med dig.
Liten flicka 2 fortsätter gå.
Liten flicka 1: Jag vill ju vara kompis med dig.
Liten flicka 2: Ja men det är du ju!

Jag älskar känslan när jag tittar på min mobil och batteriet är fulladdat. Det är nog den absoluta I-lands känslan men det ger någon sorts skum tillfredsställe att veta att telefonen inte kommer dö när man behöver den som mest. Hänger det ihop med samhällets hets att alltid vara tillgänglig? I så fall är det bara sorgligt. Jag önskar att jag ville revoltera tillräckligt mot fenomenet men det skulle jag aldrig klara. Jag skulle känna mig så otroligt ensam och övergiven!

För att dämpa min I-landsångest började jag idag läsa boken "Schyssta bananer" om rättvisemärkt. Mycket intressant! Och dagens musiktips är Melissa Horn som jag återupptäckt. :)

Jag tycker att Jean d'Arc och Vilhelm Erövraren påminner lite om varandra. Eller ja, jag skrev i alla fall på mitt historiaprov att det var Vilhelm Erövraren på en bild där sen det visade sig vara Jean d'Arc. Marginellt fel... ;)
Historialäraren J, som för övrigt imponerade med att rätta våra prov på en dag (!), hade skrivit "Tyvärr..." efter det felet som gav flera följdfel. Han påpekade även på genomgången att någon varit helt fel ute men att det hade ju ändå inte drabbat betyget. Jag kände mig helt klart träffad. :P

"Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt"
- Melissa Horn

Idag känns det som man går runt i sin egen lilla värld i dimman. Allt ljud dämpas och från mitt fönster ser jag bara några hus bort. I min värld har jag därför tänt mysiga ljus och upptäckt att världens bästa julskiva med Sufjan Stevens finns på Spotify. Inte för att det är dags än men jag börjar bli sugen på julmys. Finns det något mysigare? Jag älskar traditioner!

Hur lång tid tar det egentligen innan en tradition blir en tradition? Jag tror jag ska hitta på en egen och prova. Kanske någon slags fredagstradition för att fira att det är helg. Eller en måndagstradition för att lätta måndagsdeppen. Jag återkommer när jag kommit på något bra.

Imorgon ska jag lära mig allt om judendomen. Någon som vill göra mig sällskap?!?

Ett litet tips om man vill låta lärd: Nämn ord som Erik av Pommern och styrande av unionen i samma mening.
Har faktiskt erfarenhet av att detta stämmer då vår spanskalärare kommenterade att vi lät så lärda när hon mötte oss i korridoren.

Jag, H och A satte för övrigt personligt rekord i matsalen idag då vi satt där från att den öppnade till att den stängde. Och det var inte ens god mat!

Ett litet tips om man vill låta lärd: Nämn ord som Erik av Pommern och styrande av unionen i samma mening.
Har faktiskt erfarenhet av att detta stämmer då vår spanskalärare kommenterade att vi lät så lärda när hon mötte oss i korridoren.

Jag, H och A satte för övrigt personligt rekord i matsalen idag då vi satt där från att den öppnade till att den stängde. Och det var inte ens god mat!

Igår överraskade vi med råge bästaste K som åker till USA på måndag. Sjukt roligt var det även om vi först fick sitta i hennes rum en timme och vänta på att hon prompt skulle äta an korv. Uttrycket Karinkorven har med andra ord myntats och det är när man äter något precis innan man ska äta eller i andra opassande situationer.
Jag kommer sakna henne sjukt mycket!

Mina föräldrar har fåtten alldeles underbar bok med tips till folk som tycker om friluftsliv. Den innehåller lite alla möjliga tips som att om man ska gå en guidad tur ska man kolla upp innan att turen avgår som planerat. Att luftsmadrasser är både bekväma och isolerande, jag har fått lära mig motsatsen, och hur man gör en björnsäker matförvaring. Väldigt användbart.
Den tipsar även om olika fiskemetoder som den till exempel den lite äldre varianten där man ställer sig bredvid ett grunt vattendrag, sticker ned handen och väntar på att en fisk ska simma förbi. Om en fick mot förmodan gör det sticker man sakta in handen under och vänder runt fisken på mage och väntar någon minut (!). Antagligen en väldigt effektiv metod...

Om man sprang förbi mitt hus för ca 10 minuter sedan, vilket typ Silverstadens herrlag eller något sådan precis gjorde, kunde man sig mig i mitt rum spelandes flöjt med en bok på huvudet. Antagligen en ganska udda syn. Anledning var att jag övade på att spela helt rakt eftersom jag har problem med ont i nacken. Min gissning är att det inte var den slutledningen de som sprang förbi gjorde. De trodde antagligen bara jag var knäpp. Vilket kanske stämmer det med. :) Men inget "silencio" för mig inte. För de som förstår den "La Casa de Bernarda Alba" referensen. :P

Mina föräldrar har i sitt sovrum en bokhylla där det, ganskahögt upp, ligger flera Bamse-album som Lillebror ska få i present någon gång i framtiden. Han är ju ändå så liten så man behöver inte gömma dem. Idag frågade Lillebror:"Mamma, när ska jag få de där Bamse-albumen som ligger i bokhyllan?"
Då hade Lillasyster E läst dem för honom imorse. Mysigt. :)

Tips från coachen:
"Jag har sett många projektarbeten av den här typen, och det är bara ett fåtal som varit riktigt bra."

Ehhhh, bara jag som missade tipset? Men som A sa: "Finns få saker som är så peppande som orden 'fan va kass du är!'..."  så nu jobbar jag hårt för att bevisa motsatsen.

Jag har precis gjort en liten nostalgitripp i fotarkivet. Den stora frågan är ju: Är det gulligt med de fula kläderna man hade för några år sedan? Eller är det bara sorgligt hur snabbt modet ändras?

Biologi är den nya matten. Och matte var det nya svarta. Så biologi är det nya svarta. Eller?

I vilket annat land som helst skulle det ses som höjden av omanlighet att sola solarium. Men i Sverige, absolut inte! I badhuset i sala står nämligen de coola killarna med magrutor på kö för att sola i sterila solarium.
En vän till mig från det stora landet i väst som besökte mig förra hösten var inte så förtjust i de svenska killarna, hon tyckte de såg för feminina ut. Själv tyckte jag att de amerikanska killarna verkade vara totalt stilomdvetna, vilket antagligen också var sant. :P Men de var snälla ändå :)

I helgen var jag och J ute i skogen med hans små scouter. Fredagen bärjade med att vi gick vilse och runt i en cirkel i ca två och en halvtimme. Spännande tyckte de små liven. Sen frös vi ihjäl i våra sovsäckar på natten och på morgonen tog det dem två timmar att laga frukost. Sen gick vi, igen, i en vid cirkel i ca två timmar en sträcka som bara behövt ta ca 10 minuter om vi valt rätt väg. Det berättade vi aldrig för scuterna. Vid lunchen började det regna! Sen regnade det resten av kvällen. Barnen var blöta och grät och jag har nog aldrig varit så otroligt peppande och självförsakande i hela mitt liv. Men det är ändå nån sorts tillfredställelse i att se ett barn som nyss stod och grät senare sitta och skratta för att man tagit sig lite tid. Det slutade med att vi åkte tillbaka och sov inomhus.
Ingenting gick enligt planerna - men sjukt kul hade vi! :)