Jag lever.

Ikväll har jag varit och lyssnat på några kära vänner som berättade om sin Tanzaniaresa i januari/februari i år. Otroligt inspirerande och roligt att lyssna på och jag blir så rysligt sugen på att åka själv. Att bara ta en paus från slit och släp i vardagen och få ett nytt perspektiv på saker. Vi är ju ändå otroligt lyckligt lottade som får gå i skolan till exempel! Känns som jag skrivit mycket om att se saker ur olika perspektiv på sistone men jag tror det är väldigt viktigt för att se hela sin verklighet. Och för att kunna förstå någon annans verklighet. Kanske det är något sådant man ska satsa på i framtiden ändå? Ett jobb där man får uppleva flera olika verkligheter. I så fall vet jag vilken väg jag ska ta för att nå dit. Det är bara att hoppas man klarar pressen...

Hur kommer det sig att vi så ofta bedömer andras problem som så mycket mindre än våra egna? "Om inte hon har tid hur tror hon då jag har tid?".. "Han kan ju tycka det där är svårt men han skulle bara veta..." Ganska vanliga tankar för de flesta av oss skulle jag tro men varför? Det är väl ändå så att vi har olika förutsättningar att klara av saker olika bra, så det är klart olika saker kommer ge oss problem. Världen skulle inte klara sig särskilt länge om alla bara kunde lösa samma sorters problem. Så om jag har svårt att få tiden att räcka till kanske det inte är någon annans sak att döma det. Eller?

Jag: Lillebror, du ska få i present av mig att vi ska åka och bada någon gång i helgen.
Lillebror: JAAAAAAA! Får jag följa med?

Det finns mycket man kan lära sig av barn. Till exempel att glädja sig åt andra. För varför skulle man inte bli glad när någon annan ska få göra något kul? Om man själv dessutom får vara med är ju en extra bonus!

Jag har aldrig riktigt förstått det där med att kategorisera saker. Särskilt fördömandet av konst. Hur kan någon bestämma vad som är konst? Jag är ingen expert på ämnet men jag har läst i alla fall mer än en konstbok i mina dar och det är så fascinerande att läsa debatterna om vad som är konst. Enligt min mening finns det bara ett kriterium: om någon tycker det är konst så är det konst! Det spelar liksom ingen roll om det handlar om tavlor, musik, dans eller bloggar. För bloggar kan också vara en sorts konst om man vill uttrycka något med dem. Och nej, det behöver inte alltid vara djupt och seriöst. Picassos tavlor kan också se rätt oseriösa ut om man inte tittar så noga.

Idag hade jag körlektion och det gick rätt bra. Börjar faktiskt kännas rätt säkert så jag åkte runt där på landsvägen och svängde lite snygga vänstersvnger ganska oberört när det helt plötsligt börjar skrapa helt galet. Lät som att något fastnat u underredet. När bilskollärare A begav sig ut och tittade fanns det däremot inget där. Jag körde fram en meter till och av ljudet att döma var det definitivt något där. A sa något om nån sten och att jag skulle backa. Inget lät när jag backade, bra tecken, men när jag körde framåt igen: Skrap! Surt. A kollade lite mer men det syntes fortfarande inget. Slutsatsen blev att det antagligen var en sten som fastnat mellan bromsskivan och hjulet så det var bara att ta av hjulet. Det gjorde vi alltså och mycket rikgti fanns där en sten. Som satt fast rätt ordentligt. Det krävdes två pennor, ett post-it-block och lite smuts på näsan för A för att vi skulle få bort den men till slut gick det. Och inte var den stor heller. Dagens strapats! A sa att han hoppades jag skulle slippa fler såna innan jag får mitt körkort och det hoppas jag med. Han hade nämligen inte varit med om det på de 4,5 år som han jobbat på Nisses och så länge vill jag inte gärna vänta!

Jag spelar i en blåsorkester. En blåsorkester för amatörer i den ganska lilla staden jag bor i vilket leder till at det förstås är en väldig skillnad på kompetensen. Därför kom jag idag under repetitionen fram till en sak: Vår dirigent måste vara en av världens mest positiva personer! Denna tes stödjer jag på uttalanden som "okej det var bra men nu försöker vi alla börja samtidigt" eller som idag  "ja det är lite knepigt men det är ju bra med, eh, träning".  Man kan ju inte annat än beundra mannen. Dagens eloge går därför till blåsorkesterns dirigent och må han förbli så länge till.

Min lillebror är välidgt smart. Faktum är att jag tror att barn på många områden är mycket smartare än många av oss vuxna (för närvarande tänker jag passa in mig själv i den kategorin) de krånglar liksom inte till allt så mycket. Varje fråga har ett enkelt svar. Vuxna har en förmåga att överanalysera ibland. Beviset? Idag blev jag ägd av en 3-åring.

Jag: Gullis, vad skulle du säga om jag åt upp dig nu?
Lillebror: Ingenting.

Dum fråga? Ja antagligen.
Älskar du mig? Ja!! Dum fråga? Kanske...

Och ja, min kära lillebror kommer säkert få gå hos psykologisk hela sitt vuxna liv efter att ha blivit kallad Gullis under hela uppväxten men det är sånt man får ta. ;)

Jag känner att det nu är dags att dementera ett litet rykte jag fick höra talas om idag. Jag ska INTE gifta mig. Min kompis A hade idag fått två stycken frågor om jag skulle gifta mig för jag hade ju en guldring på min vänstra hand. Själv har jag aldrig märkt av något annan än en silverring på min högra hand, som jag dessutom fått av min mamma. Det är fascinerande vad folk kan få det till. :P
Något man undrar då är ju: Hur mycket annat som man gör missförstår egentligen folk? Och problemet kvarstår: Vem är det som ska tala om det för en?

"Take me to bed, or lose me forever." Godnatt!

Hela vårt golv i hallen på övervåningen är täckt med smutskläder som min yngsta lillebror slängt ut. Det får mig att tänka på häromdan när han tyckte pappa pratade så konstigt. Han och vår lillkusin hade byggt en grotta med en filt i soffan:

Pappa: Vad gör ni?
Lillebror: Vi hal en glotta sel du väl.
Pappa: Har ni en glotta?
Lillebror: Neeeej, en GLOTTA! Du kan ju inte säga.

Man är inte alltid medveten om sina misstag. Och det gäller inte bara språkliga fel. Frågan är då bara, vem är det som ska berätta det för en?

Jo jag lever faktiskt. Tro det eller ej men både jag och denna blogg är fullständigt levande. Det råkar bara vara så att jag varit fullt upptagen med att åka på skidläger och mormoderns bröllop att livet nästan lite kommit i vägen. Ett toppenlov har jag i alla fall haft och nu känns det riktigt sorgligt att det är slut.
Det blev i alla fall lite efter lovet mys med vänner idag på eftermiddagen och gissa vad.. Det var mysigt! :) Det blev lite That 70's Show och Scrubs. Alltså alldeles lagom när man egentligen borde plugga. Men trots den omröstning som jag och J idag hade i korridoren där göra läxor inte ens kom in på listan av saker man vill göra när man är ledig så är det ändå vad jag ska ta itu med nu. Lovet är SLUT! :(

Nu är det vår och dags för ett stort avslöjande. För alla er stackare som inte har turen att i påsk åka skidor i på ett vitt berg: Man kan bli brun även här hemma! Jag har nu i ca tre dagar tillbringat en stor del tid framför min garagedörr och resultatet är faktiskt lite rödrosga kinder och fräknar. Underbart! :)  Nu har jag grundat för Trsyil...

Igår kväll var jag, K, M och P i lekparken. Det var också väldigt vårigt och mysigt. Detta efter att vi tillbringat eftermiddagen framför mitt garage... :P

Just nu har jag påsklovsångest. Jag gör ingenting, jag vet inte vad jag ska göra men jag vet absolut vad jag borde göra. Jag har inte orkat duscha än till exempel och det är något jag borde göra. Var några som skulle kolla på film ikväll. Problemet är bara att jag inte är så sugen på den filmen men dest mer på sällskapet. Vad göra? Jo, duscha och skriva fysiklabrapport kanske? Det svaret kunde ingen ana att jag skulle komma fram till. Varför är jag så trött?

Just nu jobbar jag på ett jobbigt beslut. Vad ska jag ha på mig på mormors bröllop? Låter ganska fånigt, ja, men det ändrar ju inte på det faktum att jag fortfarande inte vet vad jag ska ha på mig. Tidigare idag var jag nere på stan och försökte hitta ett par strumpbyxr som passar till klänningen jag tänkt ha men det fanns inga! Eller ja, det fanns inga i en färg som passade. Sen var inte skorna jag tänkt mig så ultimata som jag trodde heller..  Det här måste få en lösning. Det får nog bli en runda på stan imorgon igen. :S

Skolan stängdes från i eftermiddags, torsdag och fredag på grund av hot. Jag har påsklov nu! Och det är inte ett aprilskämt heller...