Filmtittande är en konst

Filmtittande är inte alltid det lättaste. Det kräver nämligen precis rätt sällskap, vilket i många fall helt enkelt är inget sällskap. Tittar man med en grupp finns risken att några är ointresserade och stör andra med prat. Tittar man med någon annan och själv har valt filmen koncenterar man sig lätt på den andre personens reaktioner istället för på filmen. Särskilt om man tidigare lovordat filmen. Eller kanske värst om man själv tycker filmen är bra och den andre inte gör det så man måste gå in i någon sorts försvarsläge. Som sagt, all heder åt mysigt filmtittande i rätt sällskap men själv framför tv:n kan man gråta precis hur mycket man vill... även om det var glädjetårar! Eler hur H!?

Döda poeters sällskap är filmen för dagen.

Kommentarer
Postat av: Hanna

indeedo på varje punkt! hoppas på att de störande inte kommer imorgon


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback