Jag lever.

Igår när jag och pojkvännen J stod framför chipshyllorna på Coop för att välja chips till kvällens film sa han: "När vi flyttar ihop får vi inte äta chips och godis varje kväll". Och då slog det mig vad mycket dåligt man gör bara för att det är en vana. Det har nämligen blivit en vana att alltid äta något gott på kvällarna hemma hos J. Det har till och med gått så långt att jag blir sugen på glass, godis, chips, kladdkaka... så fort jag kommer in i deras TV-rum.Dålig vana! Hemma har jag inga problem med att se på TV utan snacks men där är också vanan snarare att man inte får äta framför TV:n. Faktum är att i julas blev det ingen julkalender för mig för att jag som storasyster skulle föregå med gott exempel och inte äta framför TV:n.
Att röka är väl annars ett typexempel på något man gör för att det är en dålig vana som jag som tur är inte fastnat i. Bli arg för småsaker är en annan dålig vana för mig. När jag var i USA och bodde i värdfamilj i tio månader var det omöjligt att sura för småsaker. Jag vande mig vid att vända andra kinden till. Väl hemma igen tog det bara några veckor innan jag var tillbaka i mitt gamla mönster. Trots att jag märkt hur trevligt det var med skillnaden. Ändå var jag fast i vanan. Det sägs att en gång är en tillfällighet medan två gånger är en vana. Med andra ord borde det inte vara så svårt att byta ut dåliga vanor mot nya bra. För att testa detta har jag bestämt mig för att under juli och augusti inte äta onyttigheter framför TV:n. Det är aldrig för sent att ändra sig...