Jag lever.

Genom åren som sommarjobb har jag hunnit prova på en del jobb. Städning, bakning, matteutlärning och lite allt möjligt. Allihop bra jobb med vettiga villkor och arbetsuppgifter. Ett av dem har jag till och med tycket jättebra om. Men trots dessa bra förutsättningar har jobbet aldrig blivit mer än en transportsträcka. Oavsett hur mycket jag i teorin tyckt om mitt jobb och vetat hur lyckligt lottad jag är har det alltid slutat med att jag sitter där och väntar på att klockan ska närma sig dagens slut. Det har gått så långt att jag börjat oroa mig för mitt framtida liv.. Kommer jag alltid att vantrivas så med att jobba? Skolan tycker jag ju ändå rätt så bra om bortsett från läxorna.

I sommar har jag börjat arbeta som guide. Det är ett bra jobb med vettiga villkor och arbetsuppgifter. Och dessutom kräver det lite extra. Det kräver faktiskt någon sorts kunskap och skicklighet. Vem som helst skulle faktiskt inte kunna göra det. Jag vill inte på något sätt påstå att det inte finns människor som är bra på att städa och för att baka krävs en hel del kunskap. Men mina tidigare jobb har aldrig innehållet den känsla av kompetens och utveckling som jobbet som guide. Det finns en vilja att hela tiden förbättra sig och skicka hem gästerna glada och nöjda. När man dessutom får ett tack och ett vänligt ord efter en visning känns det inte längre som bara ett jobb. Kanske kan jag faktiskt hitta ett sådant jobb även i framtiden...